Kobingo
Kobingo är ett sällskapsspel ute i naturen, med levande djur och lukten av färskt gräs och koskit. Detta spel utövas på sommarhalvåret på marknader och folkliga evenemang en bit utanför större bebyggelser. Man måste nämligen ha tillgång till en rymlig hage, med hyfsat riktig gräsväxt, och en ko
Hagen är uppdelad i ett rutsystem, 10×10 rutor. Spelarna köper en varsin ruta, och sedan släpps en ko ut i hagen. Där får kon gå omkring och beta i sin egen takt. Det är strikt förbjudet för spelarna att på något sätt stressa eller påverka kon.
Eftersom kobingo är ett spel som spelas ute i naturen så baseras det på vad vi kallar naturlagarna. Förr eller senare kommer kon att, enligt naturlagarna, behöva uträtta sina naturbehov. Den rutan som komockan hamnar i blir den vinnande rutan, och den som “köpte” rutan vinner spelet.
Grönt gräs och kobingo
Spelet skiljer sig naturligtvis från plats till till plats. Ibland säljs rutorna som lotter, och man får inte själv välja vilken ruta som blir ens egen. Vid andra spel köper man valfri ruta eller rutor. Innan man väljer ruta bör man granska hagen och göra mer eller mindre kvalificerade gissningar om vart kon kommer att uträtta sina behov. Beslutet kan grundas på hur väl man känner kon i fråga, eller på vilken sida av hagen som gräset är grönast.
Ett parti kobingo kan pågå i flera timmar. För att öka spänningen ytterligare används ofta sinkor, alltså kor som inte längre ger mjölk. Dessa har nämligen försänkt tarmaktivitet och äter inte lika mycket som mjölkkossor.
Kobingon har blivit kritiserad för att vara ett för kon förnedrande spel, och av andra höjts till skyarna som en anrik och hedersfylld sysselsättning. Kobingon förekommer i huvudsak i Sverige och Storbritannien.